Teckning och Tanke, del 3

kvinnaJag bestämde mig att börja om från början med att lära mig teckna.  Tanken var att min hjärna (och mitt hjärta) inte skulle stelna. Vid sextiosju års ålder gäller det att hålla sig någorlunda alert. Det gäller att försöka lära sig något nytt, att inte nöja sig med det man kan eller vet, utan försöka gå vidare. Därför gav jag mig ett nyårslöfte att ge teckning en chans. En teckning om dagen under ett år. Minst 366 teckningar. Mängdträning i teckning. Det bör ge något slags resultat är tanken. Förhoppningsvis kommer jag att förkovra mig.

Ofta har jag ett stort problem att att komma på något att teckna eller måla, att göra bilder om, att använda som motiv. Ett infall kom då till mig: att bara göra det som jag tycker är vackert på något sätt, sånt som tilltalar mitt synsinne eller kanske rättare sagt: sånt som tilltalat mitt estetiska sinne över huvud taget. Meningen är inte att teckna “fint” eller “vackert” på nått sött, gulligt eller inställsamt sätt, utan att söka det vackra i min egen upplevelse, min egen sanning av det som jag känner extra mycket inför. Jag kanske inte kan göra vackra bilder av något, men jag kan känna vad som är ett skönt motiv för mig eller vilka märken på papperet, vilka grafiska tecken, som tilltalar mig när jag sätter ner pennan på papperet eller på målarduken.

Detta är (ungefär) listan på motiv som jag tror jag kommer att teckna under året:
Vackert 1: Kvinnor (eller människor av alla slag)
Vackert 2: Djur av alla sorter = katter, hästar, kor, fåglar (helst kråkfåglar)
Vackert 3: Landskap
Vackert 4: Träd och alla andra växter, men mest träd.
Vackert 5: Byggnader både inne och ute.
Vackert 6: Vardagsföremål

Det är ju omfattande och erbjuder mig att öva på det mesta. Men jag tror mig veta att i dessa motiv döljer sig det mesta som är vackert för mig.

Teckning och Tanke, del 2

landskapDetta lilla landskap bygger på mina tankar, minnesbilder, min fantasi och enkelt handlag med pensel och papper. Jag upphör aldrig att förvånas över min, och förmodligen alla andra människors, inbillningsförmåga. Tänka sig att alla människor över hela vår värld skulle se exakt samma sak; ett landskap som växer fram på en liten bild. Landskapet består av streck, linjer, prickar och fläckar, inget annat. Det är rent märkvärdigt… Men i åtminstone 100.000 år har vi människor kunnat göra bilder, dessutom tämligen abstrakta, och kunnat tolka dessa bilder som något viktigt, som något föreställande. Fantasins makt eller erfarenhetens makt? Eller en del av människans evolution?

En utvecklad förmåga att kunna se och tolka bilder tillhör kanske bara människan. Detta fascinerar mig. Därför tecknar och målar jag, för att berätta och testa vad jag kan åstadkomma med mina enkla kunskaper. Människans mening är att hela tiden söka nytt, gå vidare, vårda det hon kan och vet, använda sin kreativitet och föra den vidare. Teckning är stort, och märkligt…

teckning och tanke, del 1

Varför tycker jag det är lustfyllt, så viktigt och alldeles nödvändigt för mig att få teckna, måla, modellera, fotografera eller att göra bilder över huvud taget? Jag skriver några om detta för att göra klart för mig själv vad det hela rör sig om. Dels från min alldeles egna utgångspunkt och erfarenhet, dels från en mer allmän, konstnärlig synpunkt.

tordyvel

Jag läser i en bok, ”Drawing Inspiration” av Michel Fleichman, det är en kursbok som handlar om hantverket och tankegångarna i ämnet, hur författaren definierar sin egen drivkraft bakom tecknandet:

Jag alltid haft ett väldigt enkelspårigt sinne, skriver han, ända sen jag var ett litet barn. Allt handlar bara om att teckna. I skolan hade jag turen att ha lärare som verkligen tyckte att det var viktigt att teckna. Många av mina lärare och förebilder på den tiden var verkligen fantastiska och dessutom fanatiska tecknare. Den där inställningen – att om du verkligen kan lära dig att teckna på riktigt, då kan du åstadkomma vad som helst – tog helt och hållet över mitt hela tänkande och genomsyrade allt som hade med skola och lärande att göra, och gör det ända fram till den dag som i dag är. Jag tillägnar denna bok till alla dom som tycker att det är viktigt att teckna, att teckning kopplar ihop allt.

Det där kan jag skriva under på! Mitt liv har bestått av otaliga teckningar, otalig timmar i undervisning i ämnet Bild och otaliga försök att personligen få det att funka, både på papper och på dator. Jag kämpar på… varje dag. Ända tills jag lärt mig. Men förresten, man blir aldrig fullärd, man kan aldrig lära sig allt och sen vara nöjd och slå sig till ro med det man redan kan. Man måste hela tiden vidare. Det är en av de saker jag fascineras av med teckning. Om man bara fortsätter och fortsätter och aldrig blir nöjd, håller sig ödmjuk och har ett rent hjärta och ett öppet sinnelag, då kan man åstadkomma vad som helst.

ekbockI ett annat stycke i boken, som jag försöker översätta andemeningen i, står det skrivet: Att behärska linjen, färgerna och alla nyanser så väl som kompositionen, det är en känsligt och högst märkligt och mycket viktigt process. Det tar tid att lära sig, det tar tid att behärska. Nyckeln till detta är oändligt antal teckningar, experiment, tålamod och uthållighet, och att upprätthålla en standard när det gäller estetiska och etiska ställningstaganden. Det finns inte utrymme för självbelåtenhet eller stillastående, för det kräver av nödvändighet hela tiden att man utvecklar sina kunskaper, söker utmaningar, att man går kurser, läser och betraktar andras texter och bilder, forskar i det yttre och i sitt inre och så vidare. Men, mest av allt; att man tecknar, övar, tecknar, och övar… (Loui del Carmen)

Nu när jag är pensionär har jag lusten kvar att göra bilder. Så jag tecknar och målar, modellerar och fotograferar. Allt för att hålla ögat, hjärnan, handen och kunskaperna vid liv och att utveckla dem. Ständigt i rörelse. Det är utgångspunkten i några av mina texter här på min blogg. Jag har valt att kalla dessa texter ”Teckning och Tanke”, träffande och talande rubrik som dock kommer innehålla mer än bara texter om teckning. Det blir mer allmänt om att göra bilder med alla olika tekniker. Fast teckning är ju grunden till det hela…

Måla med gouache

Gouache

Det var åratal sen jag målade med gouachefärg, eller tempera, eller täckfärg, eller vad man väljer att kalla denna täckande / opaka vattenfärg. Av någon anledning har jag tyckt att gouache är torr och tråkig både i uttrycket och i hanteringen. Så blev jag varse alla underbara målningar som gjorts i bilderböcker för barn, särskilt under 1950-talet, där gouache verkade vara mycket i ropet. Just färgens ”platta” och dekorativa kvalitet låg väl helt rätt i tiden, i de grafiska och måleriska trender som rådde då.

I dag har tekniken och färgen en renässans verkar det. Benji Davies, min favoritillustratör just nu, använder tekniken, digital eller på papper vet jag inte, men bra är det. Jag älskar hans bildspråk, kolorit och bildberättande.

Så jag tränar med pensel och färg igen. Kul – men kladdigt. Min första lilla bild med gouache blev väl sådär, men ändå en början.

Teckna med tusch

fårskalle

I början av min bana som tecknare var tusch ett självklart medium. Tusch var på den tiden i flytande form och förvarades i en flaska. Man tecknade med stålpenna eller med en tunn pensel. På Konstindustriskolan  fick jag fick lära mig teckning, textning och ritning med hjälp av passare och linjal och diverse olika redskap. Numera gör man tuschteckningar med pennor med filtspets eller nylonspets.  Fast helst av allt med dator. Som skallen jag har tecknat av ett fårkranium med horn. Varför söla med flytande tusch? Jag använder nog helst dator eller moderna pennor, men jag har fortfarande en uppsättning stålpennor och pennskaft som jag då och då plockar fram. Det ska jag göra igen. Teckna med det traditionella metoder ger ett uttryck som alla digitala tekniker försöker efterlikna, därför är det gott att då och då gå tillbaks till rötterna och återerövra känslan för tekniken. För att se hur det ska se ut egentligen. Fast digitalt – det ser väldigt bra ut det också!

Teckna med Färgpenna

Mitt nya intresse för traditionella medier igen började nog med färgerna. När jag var bildlärare köpte jag in mängder av färgpennor av märket Jolly Kinderfest. Det var en alldeles underbar penna, klara fina färger och  bra konsistens, mjuk och hållfast. Jag älskade den och det gjorde mina elever också. I år lovade jag mig själv att börja om från början och studera alla material och metoder ingående. Pennan som redskap är mitt förstahandsval Färg- och blyertspenna, kol och kritor.

Färgpenna

Bilden är tecknad med Polychromos pennor från Faber-Castell. Det är en mycket bra penna. En annan är Luminance från Caran d’Ache. Vilket papper man tecknar på är avgörande för bildens uttryck. En medelgrov gräng passar mig bäst. Jag håller på att prova olika papper för att hitta rätt i papperen djungel. Hög kvalitet, lågt pris och rätt gräng skulle passa mig bra…

Teckna med Blyertspenna

blyerts_004
Mitt första redskap som jag över huvud taget använde för att teckna med, för att göra egna bilder med, var blyertspenna. Ännu i dag kan jag se framför mig hur jag ligger på köksgolvets linoleummatta med en rulle vitt omslagspapper och en blyertspenna och tecknar med stor iver. Kanske är jag sex år. Jag tecknar figurer, djur och flygplan. Mamma tog med sig hoprullat omslagspapper från affären där hon arbetade. Papperet var perfekt för teckning och jag kan fortfarande minnas den där känslan i mig när blyertspennan gav ifrån sig ett mörkt streck på avigsidan av papperet. Avigsidan var grängad medan utsidan på papperet var blankt så att pennan inte gav ifrån sig mycket svärta, bara ett svagt grått streck vilket jag inte tyckte om. Jag ville ha svärta. Det är möjligen därför jag gillar papper med gräng, med lite rå känsla, så att det syns tydligt att det tecknat på papper. Blyertspenna på papper är min favorit av alla tekniker. Tekniken är väldigt billig, otroligt enkel att hantera, kan vara hur uttrycksfull som helst, mångsidig och mycket beständig (om man har ett träfritt papper).

Digital målning – Digital teckning

regnoktober_fg

Det är länge sen jag skaffade dator, i mitten på 1980-talet var det. Då fanns det ett program att teckna, måla och animera med som hette Deluxe Paint. Jag var oerhört fascinerad av det och höll på med datorn mycket, mycket… Tyvärr har jag inget kvar av vad jag åstadkom på den tiden. Sen skaffade jag programmet Painter och en elektronisk ritplatta nån gång på 90-talet. Men det är kanske tio år sen jag på allvar började använda digital teckning och målning på allvar. Denna lilla bild är tecknad på papper men målad på datorn. Den digitala tekniken är förlåtande i förhållande till den analoga. Man trycker på skrivbordstangenterna Ctrl + Z för att gå tillbaks ett steg, för att ångra det man nyss gjorde. När man målar med vattenfärg på papper är det inte lika lätt att ångra sig. Det är en av anledningarna till att jag gillar datorn som konstnärligt redskap. Photoshop, ClipStudio, Sketchbook och ArtRage är mina bästa program att jobba i. Men jag tycker om att blanda tekniker, t.ex. teckning på papper och “vattenfärg” på datorn, som i bilden ovan.